Snäll tavla

Här visar jag ett av mina våldsammaste alster. Värre än så här kan jag inte , fast det skall i ärlighetens namn erkännas att jag längtar efter att freaka loss totalt emellanåt. Som konstfackeleven som sprejade i t-banan. Visst är det vandalisering men jag har sett den där snutten och jag måste tillstå att den berör mej. Sättet han rör sej på, jag förstår att han är frikopplad från nånting, det ser ut som en dans. Han är bara en vanlig simpel klottrare, detta är inte konst! larmar vän av ordning. Nej jag vet inte riktigt, jag beundrar honom inte, jag tycker inte att det är särskilt nyskapande eller fräscht som uttryck men jag får en känsla att det där kan jag gömma mej bakom. Han kanske gör det för min skull, för alla oss som inte vågar annat än att hålla oss på mattan så det står härliga till (och för all del egentligen kanske trivs rätt bra där vi är). Jag blir till en alldeles förträffligt toppentrevlig mysmålare när man jämför mej med den där kanaljen. Kolla bilden nedan nu då ! PS Jag håller på med Jackson Pollack (det kommer snart)